Egentligen är det ganska intressant att tänka på hur begränsade synsätt vi har. Hur mycket vår bakgrund och samhället påverkar oss som individer. I vår del av världen värdesätter vi ett högavlönat arbete högt och den sociala biten kommer ofta i skymundan. Är vi verkligen, med en hög lön, per automatik lyckliga? Är verkligen denna strävan, som i alla största grad jag själv sysselsätter mig med, nyckeln till ett bra liv?
Jag tror jag hade sett världen med andra ögon om min målsättning istället hade varit att tillfredsställa mina basala behov. Vi, som får allting serverat, tror jag blir alltmer frånskilda från vår grundläggande natur. Jag tror även att vi sällan känner oss nöjda och tillfreds med tillvaron just för att våra mål egentligen är så överflödiga.
Vem har sagt att det sättet vi lever på är det optimala? Kanske hade vi varit lyckligare på en plats utan högteknologi och överdådiga finesser. Kanske hade vi där befriats från all stress och press vi själva åsamkar oss. Kanhända att vi där hade sett livet för vad det är och koncentrerat oss på vårt inre välbefinnande istället för att rätta sig efter de konventionella normer för hur ett bra liv bör vara.
måndag 9 mars 2009
torsdag 5 mars 2009
I've become rougher, this world is killing me
Jag är inte så värst kontinuerlig i mitt skrivande här. Kanske är det för att en fas som denna i mitt liv inte borde skrivas ner. Nej, den borde snarare få flyta förbi så obemärkt som möjligt i väntan på bättre tider.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
