Sinande inspiration

Så var ännu en ordinär skoldag slut och min inspiration sinar. Ibland känns det som jag har så många tankar jag vill dela med mig av men just nu känns allting bara tomt. Idag på kemin satt vi och funderade på hur bortskämda vi är egentligen. Nu låter det som jag är på väg in på ett väldigt enfaldigt tänka-på-barnen-i-Afrika spår men det är jag faktiskt inte. Jag menar mer att man som människa i ett land som Sverige lätt blir lite likgiltig i den bemärkelsen att ens perspektiv på saker och ting gör att mycket känns meningslöst.

Så därför kanske inte det är konstigt att inspirationen sinar? För vad vet jag egentligen om lidande? Vi kom även fram till att det kanske skulle vara bra för oss att uppleva krig och misär. Att den tanken ens kom upp är ju en ytterligare indicium på hur isolerade vi är. Men jag tror det kan ligga någonting i det. Jag vill vidga mitt perspektiv och skaffa nya referenser.

Så jag återkommer när inspirationen gör det, för jag tror att skriverier om mitt smått långrandiga liv bara skulle uppfattas som massa nonsens. Vilket är lite pardoxalt eftersom det här inlägget endast bestod av nonsens.