Svunna tider

Det kan faktiskt vara helt otroligt underhållande att se gamla kort, filmer, brev och så vidare och bara minnas. Den här kvällen gick jag in på min lunarstormsida som jag inte har besökt på flera år och det var minst sagt roande. Hittade en lite lagom pretentiös sommarkrönika jag skrev för tre år sedan. Jag tänkte vara så pass generös att jag faktiskt ska publicera den här. Det är intressant att se hur lite och hur mycket jag har förändrats.


Sommaren 2006
Ons 16 aug 2006 15:03 (Uppdaterad Ons 16 aug 2006 15:11)
Livsstil, 67 läsare totalt
Så nu börjar ännu en sommar lida mot sitt slut. Den här sommarn har väl egentligen varit nästan som alla andra, med både med- och motgångar, hektiska perioder och ren tristess. Jag antar det är så en sommar ska vara, man ska både hinna med att skapa minnen, skaffa nya bekantskaper, lära sig nya saker (kanske framförallt om sig själv) och samtidigt vila ut sig. Och visst har sommaren höga krav på sig, den är ju trots allt årets höjdpunkt. Det man går och ser fram emot och tänker på i vintermörkret och den gråa vardagen. Den här sommaren har jag hunnit med ganska mycket faktiskt. Även fast den inte blivit riktigt som jag tänkt mig (nej, jag har varken gått och blivit kulturell eller vältränad som jag hade lovat mig själv :/) så har den gett mig så mycket mer. Varje sommar tycker jag mig alltid ha vuxit och mognat som person. Denna sommar är faktiskt ett undantag; ibland har jag nästan undrat vart jag är på väg men samtidigt har mycket av min efterhängsna prestationsångest släppt en aning och det är väldigt befriande. Ni som verkligen vill ha med mig att göra står nog ut med mig även fast allt jag gör kanske inte är så lyckat (hoppas jag i alla fall). Och visst är det lite sorgligt att även denna sommar är slut nu, nästan i alla fall. Samtidigt har de resterande delarna på året sina ljuspunkter de med. Jag ska verkligen försöka att inte älta gamla minnen utan njuta av nuet. För jag har faktiskt alla förutsättningar för att vara lycklig, det är nästan bara jag själv som kan sätta stopp för det. Så tack alla ni som har gjort även denna sommar värd att minnas, det är er jag lever för. <3

Det finns vissa fördelar med att bli placerad på en halvö i Luleås skärgård. Det är nästan världens ände och allting är så stilla. I början känns det ungefär som att springa på ett löpband som rullar alldeles för långsamt för tempot man håller. Så småningom infinner sig dock en slags ro. Det är när allt tas ifrån mig som jag kan se livet för vad det är. Se människor för vad vi är. Det där lät nästan snudd på religiöst dessvärre har jag inga svar på några existentiella frågor efter min vistelse. Jag har dock en väldig massa frågor. Frågor som förmodligen endast kan besvaras med hjälp av tid.

På ett sätt är det lätt att se sina problem som mer överkomliga när man ser på livet utifrån ett stort perspektiv. Den enda som kan göra någonting åt dem är jag själv och jag har all frihet i välden, tror jag åtminstone. Det är befriande och härligt.

Nej nu får det vara nog med flummerier för idag, Godnatt!

So why do you have to go thinking thoughts that are above you?

Oj vad dålig jag är på att skriva här. När jag studerade min blogg upptäckte jag hur pass missvisande den faktiskt är på ett sätt. Jag är inte så bitter och sorgsen som jag verkar det är bara det att det är sådana saker jag känner ett behov av att skriva om. Tänk istället på hur sällan jag skiver (eftersom det indikerar att jag inte är så dyster när allt kommer omkring).

Ja nog om det. När jag mår bra får jag utlopp för min "kreativitet" på andra betydligt härligare och givande sätt än att skriva svårmodiga blogginlägg. Sen ska jag sluta be om ursäkt för mig själv hela tiden. Med andra ord tänker jag fortsätta att använda den här bloggen som en ihopsamlare för kryptiska vemodigheter.

Jag vet inte vad det är som drar mig,
till att göra allt jag inte borde göra.
Det är någonting inneboende i mig,
något destruktivt som vill förstöra.

För varför skulle jag annars
vila blicken på det som vibrerar,
av förtvivlan och lidande.
På allt det som problematiserar?

Jag vill känna adrenalinet,
jag vill stupa av intensiteten.
Det är då jag känner att jag lever.
Det är min väg till vitaliteten.