Det finns vissa fördelar med att bli placerad på en halvö i Luleås skärgård. Det är nästan världens ände och allting är så stilla. I början känns det ungefär som att springa på ett löpband som rullar alldeles för långsamt för tempot man håller. Så småningom infinner sig dock en slags ro. Det är när allt tas ifrån mig som jag kan se livet för vad det är. Se människor för vad vi är. Det där lät nästan snudd på religiöst dessvärre har jag inga svar på några existentiella frågor efter min vistelse. Jag har dock en väldig massa frågor. Frågor som förmodligen endast kan besvaras med hjälp av tid.
På ett sätt är det lätt att se sina problem som mer överkomliga när man ser på livet utifrån ett stort perspektiv. Den enda som kan göra någonting åt dem är jag själv och jag har all frihet i välden, tror jag åtminstone. Det är befriande och härligt.
Nej nu får det vara nog med flummerier för idag, Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar