Ambivalens

Det är så svårt att vara öppen och lyhörd när det kommer till beslutstaganden. Jag är så oerhört ambivalent angående nästan allting. Det känns nästan som mina åsikter ändras beroende på humör.

Ibland avundas jag personer med starka övertygelser, som slåss för sin sak, som hatar sin opposition. Jag själv känner mig som en typisk mellanmjölkssvensk, även om det är en av få saker jag faktiskt på riktigt, och alltid, känner förakt för.

Jag är glad över att jag i min uppväxt alltid har fått tankeställare gällande mina åsiktsyttranden. Så fort jag har påstått något har jag mötts av ett motargument. Jag tror att det är väsentligt att diskutera sina åsikter, för att se om de verkligen håller.

Men

Jag vill vara övertygad. Inte kastas fram och tillbaka i en ständig beslutsångest. Vet inte om detta är någon slags begynnande 20-års-identitet-kris men den senaste tiden har jag verkligen varit frustrerad över min oförmåga att verkligen tro på något.