fredag 14 augusti 2009

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

4 kommentarer:

  1. Sjung vackert på skorrande stränngar, sjung vackert om kärlek ändå.

    En personlig favorit faktiskt :)

    /Kalle

    SvaraRadera
  2. Ja den är sjukt fin, en av mina absoluta favoriter också. Kort och kraftfull, han var begåvad den mannen.

    SvaraRadera
  3. Samtidigt som han var extremt olycklig och sinnesjuk. Kanske finns det ett samband däremellan? :P

    /Kalle

    SvaraRadera
  4. Klart det finns det. Det är ju en hög självmordsfrekvens bland stora författare och poeter genom tiderna. Olyckligheten bidrar säkert till ett behov av att tolka sin omgivning och liv på ett fint sätt. Göra misären vacker liksom.

    SvaraRadera