Om

Jag orkar inte vara stark längre för all min styrka beror ändå bara på att jag är introvert. Jag vågar inte känna efter, jag vågar inte tänka för jag vågar inte känna någonting alls.

Samtidigt finns det alltid där, i skymundan, men ändå ständigt närvarande. Jag vill att det någon gång ska komma upp till ytan och kulminera för att sedan kunna ebba ut och blekna. Men jag förmodar att processer som denna står utanför min makt att påskynda och förmildra.

Alla om gör mig galen. För tänk om det aldrig hade hänt. Tänk om du hade varit som alla andra. Tänk om alla lögner hade varit sanningar.

Men så är inte verkligheten.