Jag antar det inte finns någon egentligen mening med att undantrycka sina känslor, förutom den uppenbara att man för stunden känner sig lite lättare. För någon gång måste man verkligen ta tag i all
ting för att sedan kunna släppa det. Egentligen borde jag tänka på ett konstruktivt sätt ur en objektiv synvinkel. Men är känslor någonsin objektiva?
Hur som helst så tror jag att den obligatoriska bearbetningsprocessen har börjat trots mina ihärdiga försök att hålla tillbaka den. Att se realiteten, hur brutal den än må vara, är lite befriande ändå och därför ska jag fortsättningsvis försöka att bara se den. För visst är det betydligt lättare att slippa besvikelser när man är realistisk?
ting för att sedan kunna släppa det. Egentligen borde jag tänka på ett konstruktivt sätt ur en objektiv synvinkel. Men är känslor någonsin objektiva? Hur som helst så tror jag att den obligatoriska bearbetningsprocessen har börjat trots mina ihärdiga försök att hålla tillbaka den. Att se realiteten, hur brutal den än må vara, är lite befriande ändå och därför ska jag fortsättningsvis försöka att bara se den. För visst är det betydligt lättare att slippa besvikelser när man är realistisk?
snygging !
SvaraRadera