Vad är sanning?

Lov innebär överskottstid vilket för mig ofta innebär filosoferande.

Vad är egentligen sanning? Vad kan man med absolut säkerhet fastställa som sant?

Ju mer jag tänker desto mer inser jag hur lite jag vet, eller rättare sagt hur lite jag vet säkert. För även om jag skulle ägna varje minut av mitt resterande liv åt att komma fram till någonting som verkligen är helt och hållet sant skulle jag aldrig lyckas. Udden av sanning måste ändock vara vetenskapen, som i sig bara består av obeständiga teorier, som hela tiden revideras. Jag minns att min Fysiklärare någon gång i ettan sa att Fysik är ett ämne som hela tiden förändras. Således kan något som är allmänt vedertagen idag, som en praktiskt tagen sanning, om några år bara kommer vara förlegat nonsens.

Så varför ger vi inte bara upp? Varför finns denna ständiga jakt på sanning kvar när den bara i sig visar att vi aldrig egentligen kommer förstå oss på världen eller universum?

Även om vi aldrig blir fullärda så kan vi skapa oss egna sanningar som gäller i vår värld. Jag tror detta mänskliga drag, nyfikeneheten och upptäckarlusten, kommer att följa människan tills dess slutstadium. För även om vi aldrig hittar en riktigt säker sanning kanske vi kommer en bit på vägen?


Oj vad svårförstått det här inlägget blev. Det finns vissa saker som gör sig bäst i huvudet och inte på pränt. En annan sak som har slagit mig är hur min skepticism inför naturvetandet har övergått till, ja jag skulle nästan kunna kalla det, fascination. Det hade jag aldrig trott för ett och ett halvt år sedan (inte heller att jag skulle erkänna det "offentligt").

Godnatt