måndag 6 september 2010

Ambitioner

Ibland tror jag att ambitioner stjälper mer än de hjälper. Jag har så väldigt stora krav (eller förhoppningar) på livet att jag ibland tror det gör mig oförmögen att uppskatta det jag verkligen har. Det som alltid finns där, som alltid kommer finnas där. En harmonisk människa borde kunna känna lycka oavsett sällskap och lokalisation. En harmonisk människa borde inte behöva jaga lycka, lyckan borde finnas där ändå.

Väldigt många av mina inlägg handlar om lycka. Det är för att jag tycker det är det svåraste begreppet som finns. Kanske måste man lära sig att livet är skit ibland. Att livet inte alltid är rättvist. Att olyckan är bra, för kontrasternas skull.

Mitt problem är bara att jag alltid chockas av mina känslor. De är så irrationella och överrumplande att jag känner att jag inte har någon kontroll över mitt eget känsloliv. Jag är en person som för det mesta är väldigt glad men även stundtals rätt melankolisk. Inga konstigheter kanske, självklart är livet såhär för alla. Men jag tycker ibland att en del människor jag träffar utstrålar en slags bestående belåtenhet. Dessa människor är i regel individer utan höga ambitioner. Det är som att de har lagt pressen åt sidan och accepterat livet för vad det är i sin enkelhet. Dessa människor är min motpol men det finns inga som fascinerar mig så mycket som dessa personer gör.

2 kommentarer:

  1. Jag tror att det är varje intelligent människas förbannelse och välsignelse att aldrig någonsin bli helt nöjd. Tillfredsställelsen (för mig iaf) finns mer ofta i kampen än den gör i att lyckas.

    Vi är evolverade för att kämpa för vår överlevnad och attraktionskraft. Vi vill vara starka och bättre än vår omgivning och vi har liksom en biologisk drivkfraft för att upnnå våra mål. Styrkan och kraften finns inom oss, som en grundläggande drift, men nu behöver vi inte längre kämpa för vår överlevnad. Behovet av en kampanda har minskat, men kampandan är fortfarande kvar och den tar sig i uttryck i ambitioner. Vi behöver problem och svårigheter att kämpa med, eftersom det är så vår genetiska programvar ser ut.

    Liksom alla andra djur mår vi bäst när vi får göra det som ligger i vår natur- att kämpa. Det finns ett ordspråk på latin: "Ingen lycka innan döden." Vi kan nog släppa vår föreställning om tillfredsställelse som synonym till lycka. Kan man bara vara nöjd med den man är och vad man har åstadkommit då har du sannerligen lyckats. Kampen är vår vän. / Kalle W

    SvaraRadera
  2. Det kan åtminstone vara en del av hela förklaringen :P / Kalle W

    SvaraRadera